Jag inte vill ta ett gravtest. För jag har blött lite mer än vanligt de senaste dagarna. Och vill inte ha ett negativt svar. Jag är lite less. Hehe på att prata om det, för det är ju bara roligt att berätta roliga saker. Jaja jag får ju skylla mig själv. Nej, jag kommer inte sluta prata om det. Ja, jag förtvivlar lite inför att bli gravid. Jo, jag tror fortfarande att jag kommer bli gravid. Ja, mitt tålamod tog visst slut väldigt fort. Jo, jag tänker på att det bara var andra försöket.
Jag har gråtit en skvätt här hemma. Först är det stilla besvikelse. Sen är det som att det växer. Fast utan att jag kan sätta ord på det. Tills det brister och jag förstår att jag är på riktigt ledsen. Ja, det är klart jag förstår att jag blir ledsen. Men lite blir det att jag, omedvetet och kanske lite medvetet, försöker hålla positiv attityd. Det gör jag ju alltid annars. Och nej, jag behöver inte det för någon, men det bara blir ju så 😉 Men den positiva attityden kan ju finnas fast man är ledsen. Eller hur?
Jag kunde ta gravtest som tidigast idag, eh igår, onsdag. Jag har inte köpt något, för jag ville inte ta ett alls, som jag skrev. Men så blev det nationaldagen med röd dag och jag har jobbat nätter så då tar man sig inte lika lätt ut när man sovit och är så hungrig att man skulle kunna äta upp den där hästen. Så jag köper ett idag, eh torsdag. Så jag får ett svar iaf 😆 Så får vi se vad läkarligan på RMC säger. Läkaren jag träffade för första gången i höstas sa att till att börja med gör de två vanliga inseminationer. Funkar inte det kommer det att diskuteras hur vi ska gå vidare. Det blir nog bra.
Ju mer jag tänker på det, nu när jag skriver om det, desto gladare blir jag inför att testa igen. Så helt nere är jag visst inte. Som sagt, jag är ju ändå jag 😁
Det här är lite som en dagbok. Eh, fast ändå inte, för då skulle ingen läsa det 😅 Men jag bli ju inte klokare av att diskutera med mig själv. Om något är jobbigt att prata om, då vill jag prata om det så man kan börja bearbeta. Och samtidigt som det är fortfarande är jobbigt. Men bara för att det är jobbigt betyder det ju inte att det ska gömmas, döljas eller liknande. Då kan det ju aldrig bli bättre.
Ni som faktiskt orka läsa allt mitt babbel från gång till gång märker säkert att jag upprepar mig en del. Antar att det är lite oundvikligt. Men tack för visat intresse. Och för allt stöd hörni! 😗
0 kommentar(er)
