Vilken dag!
Det börjar med att cykla till kören. Trevligt i sig. Måste cykla uppför hela den långa backen på Drottninggatan och väl framme vid kyrkan kniper det tag om magen. Jaja tänker jag, förr eller senare ska ju sammandragningarna komma av ansträngning om inget annat. Köruppsjungningen börjar. Magen fortsätter göra ont. Och fortsätter och fortsätter, hela jävla dagen! Det släppte väl kanske sådär vid fyra-tiden. Men herregud! Hehe jag har ju på skoj sagt rätt många gånger, om det vänder imorgon är jag glad över månaderna som varit (i betydelsen, det har varit en enkel graviditet). Nu när det faktiskt är nere på ensiffrigt i veckor kvar får jag väl verkligen skatta mig lycklig! Liten rörde på sig som vanligt så blev egentligen inte orolig, men kände efter lite extra. Något nojjig blir man ju lixom. Nåja, ontet släppte som tur var till slut.
Halv två kom lille Charlie Hardenmark till mig, om någon dag tre månader gammal. Ullis är jätteduktig på att boka barnvakt, idag skulle hon plugga, duscha och sova. Hon berättar att Charlie har ätit, fått ny blöja och nu borde han kunna sova en-två timmar minst. Stackarn vaknade efter en halvtimme och blev mäkta ilsk! Han skrek sig varm stackarn, han skrek mig varm också! Rebecka o Erik vågade sig över på kaffe och Rebecka lyckades faktiskt få honom att somna! Vi pysslade lite i min kaosartade lägenhet medan han fortsatte sova. Efter nästan fyra timmar, väckte jag stackarn. Det var ju sååå länge sen han åt, han måste vara sååå hungrig. Nu minns jag vad jag bland annat har läst. Väck inte barnet av oro för att han inte kommer kunna sova till natten eller för att det var länge sen han åt. Nu kommer jag ihåg det. Han var ju inte ett dugg sugen på att äta. Snarare egentligen sova mer. Hehe, nej, jag hävdar bestämt att jag inte behöver träning inför min lille kommer, meeen träning med dessa pyttesmå kanske inte är så illa ;-) Men klart det är konstigt att få en tre månaders i famnen och luska ut vad han vill. Mitt eget barn kommer jag ju förstå vaaarje gång vad han vill, hehe ;-)
Är inne på 30e veckan. Det rör sig apmycket magen! Ibland så jag häpnar! Och när jag tänker på hur mkt han ska växa på så kort tid, voine voine :D :D Men det är roligt, går lättare och lättare och prata med honom utan att, eh, känna sig urfånig, när det är så tydligt med rörelser. Nu börjar jag kunna ana vad som är vad, huvud, möjligtvis en arm 💗
Häromdagen var jag på gravidvattengympa, hos Åsa Österberg, barnmorska och håller till på Ekoxen på PAUS. Säkert tio pers som har rekommenderat henne och hon är verkligen ett unikum. Hon pratar bajs, muttan, mitt egna lilla himmelrike för bebben, frigjorda samtal, forum för alla sorters frågor, till slut kommer nog meditationsbiten där jag håller om min bebismage i vattnet och gungar i takt till musiken också att kännas naturligt ;) Inte minst en rivig vattengympa som lätt kommer räcka som träning in i det sista där jag kan anpassa helt efter vikt, dagsform och lust.
Imorgon är det måndag. Då gör jag mitt sjätte sista pass... Har börjat på en liten lapp med lösenord och små saker som ändrats precis nyss och som jag fortfarande har svårt att komma ihåg. Känns heeelt galet. Ikväll klippte jag av naglarna utan sorg, för om inte lång tid kommer jag kunna ha dem hur långa jag vill :D :D För en tid åtminstone, jag inbillar mig inte att jag kommer kunna ägna så mycket tid åt att hålla dem i trim så småningom ;-) Men hörde om något barn som hade lärt sig, att när mamma har målat naglarna, då får man låta henne vara en stund, unavailable lixom. Kanske lyckas med det sen. Hehe, tänkte tanken, att liten ska i äldre ålder kunna känna en nostalgisk känsla vid lukten av nagellack 🤣
1 kommentar(er)
