Linda Lundqvist

Hmm.... igen...
Här kommer ett riktigt dagboksinlägg!
Datandet gick ju bra. Till en början. Det krävdes ett par turer, varav den sista kunde jag gott varit utan, men nu är det över. För den här gången. Det var kort, ljuvt, slutade lite bitterljuvt men ändå stående på båda benen och några nya insikter. Men som en kompis sa, såhär långt har jag inte kommit med någon på jättemånga år, det finns massor att välja bland som kanske kan matcha mig ännu bättre och som självklart också kommer ha en massa fina kvaliteter. Känns verkligen som jag kommit över en tröskel även om det ju självklart är lite slump också vilka man råkar börja prata med. Jag tappar inte hoppet men fasen vad jag inte vill leva ensam... 💕
Annars är ju den här c-skiten skit! Till det har vi nu kämpat med svinkoppor i över två månader. Den senaste veckan har det blossat upp igen!! Den här gången ringde jag bvc till slut och då kom vi överens om att jag skulle göra allt jag kunde för att se resultatet och om det uteblev ska vi börja ta prov (tops på kinden så ingen fara). När bvc kommenterade om det i augusti sa hon klorhexidinlösning. På apoteket var det slut och de sa att alsol är ju samma sak så det kan du ju ta. Nu när jag skulle handla en annan salva sa de att klorhexidin är bakteriedödnde medan alsol inte är det (tänkte inte på det...) Men det var då själva F! Inte underligt att det ger med sig då! Nu har kinderna blivit superfina på knappt en vecka men det har istället nu börjt sprida sig på armarna! Gud vad vi tvättar, både jag och mamma! Kära mamma! Det gick men det var inte lätt, att tvätta i tvättstugan med Oliver. Till saken hör att tagen in till tvättstugan funkade inte, jag glömde vilket pas jag hade bokat och vilken tvättstuga (alla vid olika tillfällen) så det blev lite onödigt jobbigt. Nu hoppas jag verkligen att det ska ge med sig! Mina kläder tvättas, hans kläder, jag tvättar mig överdrivet och honom och sängkläder och handdukar. Ja jo, det kunde jag ju gjort från början, men ja.... Inte ens en del vuxna vill ses nu ju, förståeligt. Suck.  Det här hade varit väldigt mycket mer lättuthärdligt med en annan hemma... De senaste dagarna har vi haft hosta och sedan två dagar till av ensamhet. Imorgon får vi umgås med folk! Ja, ne, klart vi inte ska hänga så. Mamma o pappa o jag har ju hängt hela tiden och där lär det ju inte bli några förändringar. Fy f för att bo i /valfritt annat land/ med lockdowns o skit.
Oliver, my pride and joy! Nya tänder på g så kanske inte så konstigt att han sover sådär. Ammar till sömns o han vaknar normalt 4-5 gånger natt, nu ännu mer och blir inte nöjd lixom. Jag klarar mig, om jag går och lägger mig vettigt någon gång i veckan iaf, haha! Jag sover ju bra med honom om dagarna när vi inte promenerar. Han är så rolig! Garvar när han vill bli jagad och kiknar av skratt när jag skrämmer honom lite bakom ett hörn. Mycket lek här... Rutinerna sitter, mat äter han och tänderna borstas 😄👏 Rätt mycket telefon (för mig alltså) när man inte kan få göra så mycket mer men jag har inte överdrivet dåligt samvete för det, det är ju inte det vanliga och det är ju inte som att han inte får stimuli ändå. Tur han är "enkel", annars hade jag verkligen blivit knäpp! 😁 Och tur att jag är enkel, haha!
Dop blev av, mittemellan två ordentliga svinkopporperioder och lagom innan nya strikta restriktioner. Mysigt och fint, många vänner som kunde komma, värsta superfikat blev det och mycket trevligt! Vi närmar oss ett-årsdagen med stormsteg 😍 Jag stannar hemma till nyåret och sen får vi se hur mycket jobb det blir. Förskola från februari tänker jag, känns lagom lagom 😉
Ja, det var väl bland annat det som händer oss här. Tills vi hörs igen! (för ses lär väl bli nästa år 😶)