Det bor en pojk i min mage!!!
Imorgon har jag då varit gravid i 4,5 månader. Det är verkligen galet. Så mycket har hänt i kroppen och ibland syns det nästan inte förutom näck eller särskilda lite tajtare kläder. Växtspurten kommer vara kännbar kan jag tänka mig 🤣 Först i vecka 30, cirkus, väger bebis halva födelsevikten. Sedan ska liten alltså växa dubbelt så mycket, men på en fjärdedel av tiden (eh, eller en tredjedel kanske det blir ;)) Såhär ser jag ut på träningspassen nuförtiden 😀
Jag fortsätter att må bra. Oförskämt bra eller vad man ska kalla det. Ingen halsbränna, men den kommer väl så småningom iaf. Ibland tendens till att få svullna fötter något enklare än annars (värme gör alltid det med mig men denna sommar är för sval för det). Tyvärr inga cravings, det hade varit roligt 😆 och nu är det nog för sent för att det komma tror jag. Magen växer för varje vecka. Kollegorna som inte sett mig på ett par veckor under semestern kommer trots arbetsklänningens generösa form definitivt att kunna se nu. Det känns i kroppen att det händer en massa, blev jag varse när jag lekte med tre- och sexåringen i Tyskland. Riktigt tungt ska jag inte lyfta (be mig alltså inte hjälpa till med flyttkartongerna) och det är ju tur att jag ändå inte tränat upp några benmuskler för vikterna får ligga kvar på benlåtarna på träningen 😆 Men även om det känns, så är det bara sporadiskt, än så länge.
Jag jobbar inom vården (och kan inte bli omplacerad) och har därmed rätt att söka gravidledighet 60 dagar innan beräknad födsel. För ett par månader sedan tänkte jag att jag skulle jobba så länge jag kan, dels för inkomstens skull (nej jag är varken lite grand girig eller utfattig men faktum är att jag inte kommer ha någon partners lön att luta mig mot) och dels för att jag tänkte oh my god, ska jag vara hemma i två månaders utan bebbe, jag kommer go nuts! Hehe. Nu tänker jag, efter att jag börjat märka att kroppen förändras plus kollegor som tyckt, fasen det är rätt skönt att slippa tvätta folk och ränna runt i korridorerna med kalaskula, att jag nog kan tänka mig gå hem rätt tidigt ändå 😄 (har nu jobbat mitt första pass på tre veckor (kort semester) och det kommer nog bli väldigt skönt att gå hem i början av oktober!) Fått höra si och så när folk ansökt att några fått beviljat och några inte. Det lär väl bli en sjukskrivning om man får en oförstående handläggare (inget ont menat personligen förstås ;)) Det tas inte dagar från föräldradagarna, som en person gissade och det blir sjukpenninggrundat. Föräldrapenningen är sedan toppad av Region Östergötland med ytterligare tio procent ovanpå SGI-ersättningen. När jag räknat grovt så ser det faktiskt inte så illa ut som jag tidigare har trott. Sedan tillkommer barnbidraget oxå. Det kommer nog gå bra. Jag har redan fått tjing på ett babyskydd och nästa bilbarnstol och en god början på klädförrådet, både till Jens(-Berit) (😅) och mig själv.
Jag är ju en obotlig optimist. Jag är väl ändå rätt bra på att inse att det inte kommer gå smärtfritt eller lätt så småningom, varken före, under eller efter. Men hur mycket man ändå övertygar sig om att det inte kommer gå som en dans är det ändå bra när några av vännerna berättar upplevelser och jag ser när det är jobbigt, både med sin egen kropp och med sömnbrist. Dock utan att bli uppskrämd men bistert realistisk. Hualigen, tänk bara att få tvillingar eller trillingar! Kärt besvär men väldigt annolunda mot att få ett barn. Samma med, det lär bli prövningar med mitt enda barn (pojken!) men ojojoj, diverse krämpor eller regelrätta problem, det, ska bli intressant att se hur det till slut löser sig *hehe*
Har börjat få utvärdera mina kläder, vad jag kan ha och vad jag får återse om sisådär nio månader eller nåt ;) Har sytt upp lite byxor jag fått men de är lite för stora just nu men mina är för små 😁 Eventuellt kanske det blir Ullared med kompisar *woho* Och på tal om kompisar, såå fräckt att kompisar här och var kommer ha lika gamla barn! Så roligt!
Har fått gosa med en två veckor gammal Charlie 😘 och det känns så surrealistiskt att jag om inte ett halvår, kommer ha en (typ) likadan! Det är svårt att pinpointa när man känner sig lycklig men när jag nu får hålla så små pluttar (och större pluttar) då spritter det både i magen och hjärtat 😄 Rörelser känner jag varje dag och har nog gjort det så regelbundet säkert i ett par veckor. Ibland kommer det en "spark", tolkar jag det som, men känns väl egentligen fortfarande som fladder, fast nu eh mer en större fisk än ett litet yngel, typ 😆 och självklart känner jag mer när jag ska sova men när jag är uppe och är igång känner man ju inte alltid efter.
0 kommentar(er)
