Hej svejs!
Egentligen har jag väl inget nytt att tillägga men lite skönt att skriva av sig och en del av er vet jag tycker om att läsa pladdret 😗
Nu har vi gått in i 39e veckan ✌👌 om fyra veckor prick bör jag ha blivit igångsatt för då är det två veckors övertid, det ni! Snart är en liten här! Och ja, jag vet att det ska bli en pojk. Tänk vad fel det kommer bli i huvet om det faktiskt kommer ut en tjeja 😆 Så många som sa tidigt, innan jag hade börjat känna något och därefter, att oavsett var i graviditeten den personen hade varit eller tom efter födsel var det fortfarande obegripligt. Det är så sant, trots att kroppen så tydligt visar och det har gått så lång tid, riktigt riktigt förstår jag ju ändå inte. Hjärnan är fantastisk och tydligen lite trög 😉
Först ska jag ju då till Milla och gå på konsert. Tio dagar innan beräknat. Jag var verkligen inne i "förstföderskor föder jättesent, det blir bra" när vi bokade (vilket var någon gång efter sommaren) 😆 Milla föreslog först ståplatser, fast nejjust det, blir inte så bra, så långt tänkte vi iaf 😂 En BB-väska är packad, utifaaall mamma o pappa måste komma upp. Mamma är inte jätteglad (och kan ju inte klandra henne) men känns rätt chill ändå 😗 Chansen/risken finns ju men det känns inte som den är jättestor. Fått några som "jaha, ja, det är väl bara att skippa den då" men de flesta har sagt typ, ja, du får ju se, han kommer när han kommer, man kan föda i Stockholm också. Ska bli kul med konsert i varje fall, som jag planerar att gå på.
Annars har jag ont, då och då, främst när jag gått för fort, packat och tagit mig ut genom dörren för fort och liknande. Då går det dock inte över på många timmar. Annars gör det, fortfarande, inget ont. Några har berättat hur de inte haft något ont förrän förvärkarna verkligen satte igång så jag är väl inte unik. Lyckligt lottad fortfarande. På senaste barnmorskemötet förstod jag verkligen att litens huvud ligger där tätt nere och gnuggar, ibland så det ilar så jag tror jag går åt! Jag själv kan känna precis i/ovanför ljumskarna och känner rundningen av huvudet, asså wow! Träffade Gabriella, en kollega idag som är bara några veckor efter mig och hon kunde berätta hur hon nästan lixom kan ta runt en fot, WOW!
Ja, den där skrivuppgiften... Disciplinen är väl inte bättre än vanligt. Nog för att hjärnan kanske inte är på tipptopp men att veta att jag inte på riktigt måste vara klar förrän om flera månader hjälper icke till. Då är hjärnan troligtvis om möjligt ännu mer förvirrad med nätter och amning men slutgiltiga redosvisningen är inte förrän i maj (måste åka upp till Uppsala för obligatoriska moment).
Mamma o pappa och jag kollade hur insatsen till babyskyddet ska sätta i bilen och hur skyddet ska sätta i insatsen. Det skulle ju vara sååå enkelt. Vilket det är. Om man sätter det åt rätt håll 😆 Att packa BB-väskan är verkligen en sak som sätter fart på "ojojoj, snart är det dags"-känslorna. Hehe, mamma o pappa kom in och fikade och mamma som planerar bo lite här i början kommenterade hur köket ser ut. Jag förstår ju också att hon inte kan laga mat såsom det ser ut och jag hade nog röjt (=slängt ihop allt till en oorganiserad hög) åt henne men nu kanske jag faktiskt tar tag i att sortera lite tom 😉 Garderoben i hallen kanske blir till nästa år Rebecka 😉😗 Det är som att en del av mig inte alls ska få hem en liten skrikande sak som ska vända upp och ner på min värld. Å andra sidan är jag nog väldigt förberedd, rent praktiskt och så vidare. En rörig köksbänk stör väl inte?
Naglarna har jag nu kommit igång med, sååå roligt! Fått måla massor folk på sistone, sååå roligt 😉 Inbillar mig ju inte att jag kommer ha alltid i världen så småningom. Å andra sidan kanske liten är enkel som en plätt, till en början. Har hört alla varianter, sov stadigt de tre första månaderna och sedan börjades det, ammade varannan timme i tre månader, osv osv. Det ska bli så spännande att se, vad det är en krabat, och, hur han ser ut! 😁😊 Kommer han ha grönt eller rosa hår lixom? Lilla liten 💓
Nog pladdrat för den här gången. Over and out 😗
1 kommentar(er)
