Tiden!! Kryper fram men springer samtidigt, känns det ju som! Ja, jag är fortfarande gravid, wohoo! Nu är jag inne i min åttonde vecka, eller 7 fullgångna veckor plus 4 dagar, dvs 7+4, såsom man räknar veckor när man är gravid/är barnmorska/petig ;) Nu efter åtta veckor ska den (enligt vissa, tillförlitliga källor) allra största risken för missfall ha fallit bort, men fortfarande så är det dessa till synes magiska 12 veckor som inväntas.
I veckan var jag på ultraljudskontroll hos läkaren på reproduktionskliniken, där min bebe blev till. De gör en bekräftelse på graviditeten och nu är jag typ utskriven därifrån, mödravården har härefter all kontakt med mig, som vanligt. Och! Jag fick se hjärtat slå! Mamma var med mig <3 Eller, ja, vi fick se ett flimmer på ultraljudsbilden, som läkaren sa är hjärtat som slår 😁 Men det skulle tydligen vara hjärtat! Min bebis! utropade jag lite glatt överraskad, och läkaren log o satte upp en hejdande hand, nå nå, nja, hehe 😂 Man förstår henne och hon förstår säkert mig. Jag tänker inte om denna här som min bebis riktigt än, men det är ju min bebis *haha*
Skämt åsido, några planer, namn eller närmre orosmoln har jag inte riktigt börjat ta till mig. Allt sånt vill jag vänta med, vecka tolv är om bara några veckor. Sedan går tiden fort, men borde räcka och bli över för nog funderingar. Däremot så, som jag kallar det, fladdrar tankarna runt och rör vid många små ämnen samtidigt: hur praktiskt är det med barnstol och ett runt bord, hur ska jag få plats med alla extra saker, mina skåp är redan fulla, undrar hur barnrummet kommer bli, ska jag verkligen testa tygblöjor, undrar hur mkt Milla kommer kunna hälsa på, undrar hur pass illa jag egentligen kommer må i slutändan osv osv. Men jag fäster mig inte vid något än, finns varken anledning eller grund till oro, mest en stilla undran och nyfikenhet.
Henke har satt arbetsnamnet: Jens-Berit. Känns stabilt 😇
Symtomen undrar ni? Min bh fylls ut, som aldrig förr. Jag preppar med knäcke vid sängen och numera smörgåsrån i varje väska, illamåendet kommer ibland, ibland inte, men såpass att jag vet ungefär när den borde komma, med sisådär jämna två-timmarsintervaller. Ungefär som en nyfödd antar jag 😁 Träning blir kul, äta ett mellanmål i lagom tid innan för att börja mumsa på något en kvart innan passet är slut! Åksjukeband åker av och på. Tröttheten vetefan, pollen gör sitt också, än är det inte den "förlamande" tröttheten iaf. Har inköpt torkad frukt, linfrön ska inhandlas och har nu fått två burkar gravidvitaminer och en burk Lergigan mot illamående, tack Jenny och Jeanette! Någon mer som vill avvara rester? ;) Så nog pysslar kroppen med något!
Har jag missat något i min uppdatering? ;)
0 kommentar(er)
