Hej hopp hörni!
Nu sitter jag hos mina föräldrar och skriver. Det finns små tillfällen hemma då jag kan skriva men det blir verkligen inte av. Mycket som inte blir av nu för tiden men det är väl inte så väldigt annorlunda mot förr 😉
Oliver mår som en prins, nu när vi ammar och ger ersättning varannan gång ungefär. Han hade börjat gå ner lite grann i vikt och hans kinder dubblade i storlek över natten kändes det som, så fort jag hade köpt första kartongen ersättningspulver. Mjölken är inte helt slut och kan komma tillbaka i full mängd sa BVC. Jag har läst (jag läser ju väldigt mycket...) att man ska kunna reglera mängden med tätare amningar och mängd dryck men sjuksköterskan sa att det finns en gräns för hur mycket varje kropp kan producera. Precis som med sättet att förlösa bebis på, lägger jag ingen värdering i hur Oliver får mat, mat är mat lixom. Den bästa maten är den han får i sig.
Vet inte riktigt hur mycket magproblem han har. Har använt olika droppar men börjat med ena sorten samtidigt som med ersättningen, så oklart hur mycket effekt den ena eller andra har. Det är inte illa i varje fall 💗 Han växer och blir så självständig, vecka för vecka, nästan så man ser det dag för dag ibland. Drygt två månader gammal är han nu. Syster får lite ågren över att inte träffa honom ofta nog, men oftare än såhär (varje-varannan vecka) hade nog inte hans mamma klarat av 😝💗
Dagarna går verkligen. Vi sover rätt länge, kan han somna om efter en sen frukost är ju det skönt och vi hamnar i säng vid elva om kvällarna, så stora delar av dygnen tillbringas i sängen. Sen finns det alltid något planerat, finns flera vänner som är hemma med bebisar tex. Anstaka dagar låter jag bli att planera något, då är det skönt att knappt gå utanför dörren. Nya bekantskaper skapas och andra fördjupas, däribland förhållandet med mammi och pappi. Vi har verkligen aldrig umgåtts såhär mycket. Det känns ändå som lagom mycket. De är verkligen ovärderliga med Oliver. Dels skojar och pratar de med honom hela tiden. Jag får roa mig, den där egentiden ni vet och jag inbillar mig att de roas stort utav att umgås honom 💗😉 Vi planerar att åka till Spanien senare i vår, känns spännande! (och Cypern i september med Camilla, det är ju också lite pirrigt).
Var på återbesök hos läkare igår (läkare pga kejsarsnittet) och allt såg fint ut. Den långsamma återhämtningen fortsätter och försiktig träning påbörjas.
Fortfarande så overkligt och självklart på en och samma gång, att han finns, att jag har en son, en liten familj, att jag är mamma. Jag kan inte känna att "kampen har varit lång" och "efter så lång längtan" är han äntligen här. Jag har lixom bara lagt liknande känslor på hyllan, i väntan på tillfälle att påbörja planeringen, med någon. Under tiden har jag levt livet och roat mig bäst jag kunnat så jag känner inte att jag levt i väntan på detta, även om det i grunden har varit så 😁😆 Övat på alla barn åt höger och vänster och hållt längtan stången på det sättet kanske 😍 Nu behöver jag inte öva längre utan får följa Olivers utveckling som verkligen är så fantastisk att följa.
Nu har han somnat så fint i bärsjalen efter att knappt ha sovit sedan förmiddagen. Får se hur länge det varar 😁
0 kommentar(er)
