För att slippa så galet långa inlägg tänkte jag vara lite före mig själv (hjälpte visst inte, monsterinlägg igen, sorry guys!).
På tre dagar lyckades jag köpa vagn, spjälsäng och skötbord, från Blocket, förra veckan, för en spottstyver. Höll på att inte få plats med spjälsängen i bilen och hejdade mig när jag skulle åka och titta på skötbordet, för det hade jag högst troligen inte fått med mig från Norrköping. Fredde, ena brorsan, hjälpte mig att få hem det (hehe jag glömde ju bort att han dessutom jobbar i Norpan, blev superbra ju!). Vagnen är använd, okrockat babyskydd, från 2015 och i mycket gott skick. Svängbara och låsbara framhjul, stooor korg undertill och i köpet fick jag basen, babyskyddet, ligg- och sittdel, chassit och diverse regn- och snöskydd. Skötbordet har jag sett användas hos kompisar som sedan går utmärkt att användas som vanlig byrå, är snygg, känns stabilt och bra förvaring. Spjälsängen tänkte jag skruva bort ena långsidan på, den är redan nedsänkbar men blir inte i samma nivå som min säng. Ett babynest av något slag köps in, lär väl användas i spjälsängen och i min säng. Herr Lundqvists säng ställs sen kant i kant med min, så får vi se om sängen var ett för tidigt/onödigt köp men min egna säng är ju inte jättestor så jag tror det blir skönt att kunna lägga över nestet i spjälsängen vid behov.
Det växer och växer! Nu kan jag trycka och känna på magen att det är tydliga kroppsdelar som känns! Såklart ingen aning om liten är upponer men så coolt! Kan verkligen trycka och bumpa på magen och få ett svar tillbaka! Tydligen ska man kunna säga när bebis kissar i maggen, oklart för mig exakt hur dock. Det där hickandet känns som jag känner var och varannan vecka, men jag kanske misstar mig. Stödstrumpor tycker jag ju normalt väldigt mycket om, traskar omkring i dem flera timmar efter jag flugit också, så de åker på lite nu och då hemma, inget livsnödvändigt än men skönt. Är tillräckligt självmedveten för att inte gå ut med dem och shorts än så länge 😂 men så fort vädret tillåter jeans och gympadojjor lär de få åka på varje dag typ. Fortfarande märker jag att det inte är supertydligt när man träffar folk man inte sett på nästan ett år och de missar magen totalt. Det har väl med att många i min närhet är väldigt tydliga med reaktioner och att typ hela min värld kretsar kring magen. Det kommer väl så småningom, än har jag ju ett par cm till att växa.
Alla papper inför gravledigheten är inskickade. Kommer troligtvis planera för ledigheten oavsett beviljad i tid eller inte, att ersättningen kommer exakt i tid bryr jag mig inte om. Godkännandet bör komma som ett brev på posten (sorry) med tanke på vad chefen och kollegorna har sagt. Kommer då sluta jobba i kalendervecka 40.
Barnmorskan har jag träffat nu. Sjukt hur sällan man ses i början, två gånger fram till ungefär v 26. Skönt återigen att jag har huvet på skaft och bra förnuftiga vänner att rådfråga om diverse. Blodsocker, vikt och blodtryck var allt enligt hennes belåtelse, livmodern kunde hon mäta tydligt och den växer också som den ska. Hehe, hade inte planerat för ett blodsocker innan så cheesecake och chokladkaffe rullade runt i magen men det gick ju bra ändå då 😆 Jag är ju beräknad till 3 december men ett möte har bokats in till 9e! Hehe, tydligen görs det så har jag fått höra.
Det är lite rörigt hemma... Rebecka kommer över en stund ikväll och ger mig lite inspiration, hon kommer tillbaka senare i september och jag vet jag har fler som gärna kommer på fix-dater. Men nästan bara att veta att någon kommer och ska försök hjälpa gör att jag får lite eld i baken. Dock inget bråttom än. Känner mig själv dock. Även om jag säkert inte lider av att börja flytta rum när bebben har bott här ett tag skulle det nog hjälpa mitt (o)organiseringssinne att få lite mer ordning 😆
Igår sa jag högt, vad jag tänkt många gånger. Ju närmre det går, desto oftare pratar jag om "när bebbe kommit", "när liten har vuxit lite" osv. Nästan för varje gång slinker tanken in "om jag får med mig någon hem". Men inte att oroa sig, tanken försvinner iväg lika fort som den kommer. Även om jag här nu dessutom tar upp det så känner jag återigen hur jag funkar vettigt. Det finns risker, stora och mindre, en press på kroppen (bara tänk hur hjärtat måste jobba med extra vätska i kroppen och allt mysko som händer inuti) och mycket stora risker med en födsel. Hade riskerna dock varit så stora (i sannolikhetstal alltså) att det finns anledning att oroa ihjäl sig hade ju vården sett annorlunda ut. Jag har trots allt som vården ibland lyckas misslyckas med haft stor tilltro till vården och när jag nu jobbar inom vården känner jag ju att jag behöver ha det, vore ju knepigt annars. Jag har förmågan att filtrera hyffsat om jag läser information, försöker hålla mig till 1177 och liknande sidor och inte ta åt mig när jag läser i forum där andra är mycket oroliga. Att läsa på om diverse ditt och datt som kan inträffa är mig mycket främmande. Oavsett hur mycket jag läser kommer det vara så långt ifrån min upplevelse, oavsett hur min upplevelse blir. Plus att jag är apchill normalt sett 😉 Att jag ventilerar med allt och alla hjälper nog också, precis som vanligt. Jag har ju turen som har en omgivning som vill lyssna och stärka och ge råd dessutom 💗
Oj vad jag pladdrar på. Det är ett lugn mitt i stormen. Ibland sticker jag ut en arm ut genom väggen och känner hur galet allt snurrar på men drar åt mig armen och lixom, inte har förmågan att oroa mig eller faktiskt ens bubbla omkring av glädje och grejer. Det är som en stilla lugnt glödande kolbädd, precis lagom för karrébiten att läggas på, hett men lugnt. Så känns det snarare. Kan sitta och hålla i ett pytteklädesplagg, asså dessa små strumpor!! och känna ett sådant lugn. Vända upp och ner på min värld och tillvaro. Hur kommer det gå med jobbet sen tex? Haha! Rycker på axlarna, äsch det blir nog bra. Få hem barnvagn, wow, cooolt! Men när jag får en liten i famnen. Det är nog då hjärtat håller på och brista 💗
0 kommentar(er)
